Helvetesvecka

Alltså det har hänt så mycket sista veckan så jag vet inte hur jag ska hantera allt eller vad jag ska göra för att inte försöka tänka på allt.

I tisdags (en vecka sen) fick jag en blödning och var då gravid i v.13. Tog bilen in till akuten och fick veta att jag hade en ofostrig graviditet, alltså jag var gravid men det fanns inget foster som växte.
Fick tabletter med mig hem för att skynda på missfallet och tog dessa onsdag morgon.

Hela onsdagen gick bra framåt eftermiddagen då jag började störtblöda och det rinner ordagrant blod ur mig när jag står i duschen och sitter på toa.
När det hade gått två timmar börjar jag bli blek, yr och skakig så vi kontaktade 112 som skickade ambulans och jag fick åka med in till Falun.
Onsdagen gick och jag fick morfin och mängder med dropp och genomgick undersökningar där dom plockade bort graviditetsrester som satt fast i livmodern och som orsakade dessa störtblödningar.

Blödningarna avtog lite och jag kunde sova nästan hela natten men vaknade av att dom var in och bytte dropp flera gånger och kollade blodtryck.

Torsdagen blev jag väckt vid 8 och blev inkallad på ett ultraljud för att se om det kommit ut det som ska ut, men slemhinna och lite rester fanns kvar så jag skulle skrapas..

Vid 9.30 blev jag skickad på operation och var tillbaka på rummet vid 10.30. Trött och slut så jag sov till och från ända fram till 14 då vi åkte hem.

Mådde hyffsat bra hela helgen men blev väldigt trött vid ansträngning.. Vi hann och orkade iaf renovera toaletten nere på lördagen...

Söndag kom mamma och pappa hit och fikade lite och kollade på toaletten. Pappa klagade över bröstsmärtor så jag sa åt honom att han måste ringa 1177 eller 112 beroende på hur ont han hade, men han tyckte att han kunde vänta..
När han hade kommit hem hade han ringt 112 och dom skickade en ambulans omgående.
EKG'et visade på kärlkramp så han blev skickad till Falun med ambulans..
I ambulansen på väg in får han en liten hjärtinfarkt...

Han blev skickad på sprängning direkt där dom tar bort det som täpper till blodkärlen..

Han mådde efter omständigheterna bra så jag och mamma skulle åka dit igår (måndag) för att hälsa på honom och ge honom lite rena kläder då han blir kvar i några dagar.

När jag kommer till Nås kommer mamma och pappas granne och frågar hur det är med pappa, står och pratar med honom när mamma ropar ut genom badrumsfönstret att nu är det hennes tur.. Jag fattar inget först utan frågar vad hon menar.. Får till svar att hon ramlat så jag springer in och hon kan inte stödja på benet eller ta sig nånstans.. Hjälper henne att sätta sig ner i trappan utanför badrummet och hämtar telefonen..

Hon ringer 112 och ambulansen kommer efter 30 min. Samma sköterska jag hade i onsdags.. Han kan liksom inte annat än att skratta lite när vi berättar att pappa åkte in på söndagen och nu mamma..

Mamma blir skickad med ambulans till Mora med en förmodad bruten höft och jag packar in mig och Wilde i bilen och åker till Falun för att hälsa på pappa.

Pappa mådde bra, han hade färg i ansiktet och var glad.. Han var på bättre humör igår än han varit på flera månader och såg glad ut...

När jag åkte hem från Falun ringde jag mamma och hon hade varit upp på röntgen och fått bekräftat att benet var av och berättade att hon nu väntar på operation..

När jag väl kom hem kraschade jag i soffan och låg där hela kvällen. Jag kände verkligen inte för att göra nånting. Det har varit väldigt mycket nu och jag känner att jag vill vara överallt samtidigt. Det hade ju underlättat nå fruktansvärt om mamma och pappa hade legat på samma lasarett men det gick tydligen inte...

Idag ligger jag hemma och myser med Wilde som är super täppt i näsan och förkyld och på torsdag ska vi till Mora på hörselkontroll för att se om Wilde hör dåligt eller om han bara är sen på att  prata..

Nu får det liksom räcka en stund. Det har hänt för mycket den sista veckan..
Helvetesvecka rent ut sagt..

Nu ska jag iaf ta hand om Wilde och mysa järnet med honom.. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan Wilde och Tommy nu.. Och mina syskon.. Även om dom bor långt borta så är det så otroligt skönt att veta att dom finns bara ett telefonsamtal bort..

TUSEN TACK till alla er som hört av er på ett eller annat sätt.. Det betyder enormt mycket <3 br="">