Jag kan verkligen inte förklara hur stark kärleken till ett barn är! Samma dag som Wilde föddes, eller egentligen innan han föddes också, så skulle jag kunna offra mitt liv för honom!
Jag ska göra allt för honom! Om jag så går åt själv på kuppen! Han är mitt llt och jag älskar honom mer än ord kan förklara..
Jag talar om för honom hur mycket jag älskar honom och hur stolt jag är över honom! Jag kommer överösa detta lilla barn med kärlek! Jag kommer göra allt som står i min makt, och lite till, för att detta barn ska må bra och ha det bra i livet..
Innan W föddes så var jag så rädd att man inte skulle klara av det, mycket på grund av att T jobbar borta, men W är verkligen världens snällaste barn! Han är min lilla prins!
Jag är så sjukt stolt över att ha honom som MIN son! Jag blir alldeles varm i kroppen och så full av kärlek varje gång jag ser på honom! Han är perfekt vår lilla goding!
Jag tänker dagligen på vad som sades på föräldragruppen sist om positiv och negativa effekter av att berömma ett barn för mycket.. Men jag tror, att barn mår bra av att veta att dom ÄR duktiga.. Det var mycket tal om att man inte ska berömma "självklarheter" till exempel om ett barn ätit upp maten, för de är ju något som man ändå ska göra och där kan jag hålla med till viss del.. Men om vi säger att ett barn äter jätte dåligt i en period och sen äter barnet en stor portion mat och äter upp allt, då måste man väl få ge beröm? Aja, de där kan man grubbla ihjäl sig på..
JAG kommer i allafall berömma Wilde när jag anser att han är duktig och/eller har gjort något bra, om de så handlar om en så enkel sak som att ha ätit upp maten.. MEN man behöver inte överdriva berömmandet utan hålla det på en normal nivå :P
Som sagt så är jag ju redan stolt över W och hans framsteg och han får ju beröm dagligen när han gör något bra, eller utvecklar något "gammalt"..
Det är svårt att tänka tillbaka till "livet" innan Wilde, fast han "bara" funnits i vårat liv i 4 månader, respektive 9 månader i magen.. Han är ju hela våran värld nu och allt vi gör påverkar eller kretsar runt honom, inte ett beslut kan tas utan att man måste tänka på honom!
Jag blir så ledsen på folk som tror att man bara kan lämna iväg sitt barn hur som helst.. De funkar inte så! Sen folk som tror att de bara är att slappa allt för att gå ut och festa en helg! Wilde klarar sig inte utan mig! Jag är hans ALLT! Jag ammar honom och tänker fortsätta så länge de funkar (max i 8 månader dock). Så jag kan inte bara släppa allt.. Visst, han får TILLÄGG(ersättning) ibland, men de är kanske 2 ggr om dagen och då är de efter amningen så de blir ca 60ml vilket är ca 1/4 av hela hans mål..
Jag (och förmodligen han) mår bra av de stunderna då vi får sitta och mysa när han ska ammas, de är en lyx som många tyvärr väljer bort.. Jag är så glad att amningen funkar till 95% och att vi får den närheten och det bandet mellan oss som byggs upp med amningen!
Både BM och dom på förlossningen blev så glada (och chockade) då jag sa att jag planerar att HEL amma i minst 6 månader! Tyvärr funkar ju inte de riktigt nu, men jag anser att jag hel ammar då han bara får ersättning då och då..
Det är tråkigt då tjejer och kvinnor VÄLJER bort amning för att det krånglar i början med såriga och ONDA bröstvårtor men det finns suveräna hjälpmedel! Och det är nog något de flesta i början upplever och har man inte rätt inställning så förstår jag att de är frustrerande och jobbigt.. Jag säger bara FY F*N om den första veckan. Jag grät och skrek varje gång Wilde skulle äta, för när mjölken rann till kändes det som att nån gjorde "tusen nålar" på brösten på mig plus att blodet rann om bröstvårtorna, men jag bet ihop och jag ångrar inte en sekund av de dagarna!
Sen finns de ju de som väljer bort amningen pga att brösten kan bli hängiga och inte ha samma form som innan, och till er vill jag bara säga en sak (och ja, jag drar alla över en kant här) : Ni är nog inte redo att bli mamma om ni väljer bort amningen pga en sån bagatell!
Nej nu blev de ett negativt inlägg här på slutet! Får ge mig innan jag spyr ur mig mer saker som folk ska reta sig på ;) Men min blogg, mina åsikter..
Passar de inte så finns det miljoner andra bloggar att läsa ;) Nej då men jag har bloggen för att jag ska kunna lätta mitt hjärta och mina åsikter passar garanterat inte alla! ;)
Men åter till det som detta inlägg egentligen handlar om!
WILDE!
Vår älskling och vårat allt! Vår lilla prins!
4 kommentarer:
Kärleken till ens barn är otroligt stor å svår att förklara med ord! Förstår att ni tycker om era amningsstunder. Blir lite avundsjuk när man läser om folk som ammar men vi gjorde så gott vi kunde i iallafall 4manader. Min plan var också helamning i 6manader men ibland blir det inte som man tänkt! Kul med dopet också, han börjar bli stor nu :)
Ja det gjorde ni verkligen! Och ni har ju försökt :)
Tycker det är så tråkigt när folk VÄLJER bort det när folk som verkligen vill amma, inte KAN! :(
Ja, tiden går så fort nu :/
KRAM!
Ja tiden går väldigt fort så det gäller att ta vara på den verkligen :)
Ja biggest looser, stora människor minst sagt.
Ä skriv vad du vill, det är din Blogg, folk behöver inte lasa om de stör sig :)
Ja tiden går väldigt fort så det gäller att ta vara på den verkligen :)
Ja biggest looser, stora människor minst sagt.
Ä skriv vad du vill, det är din Blogg, folk behöver inte lasa om de stör sig :)
Skicka en kommentar