Tillbaka till verkligheten

Nu är semestern slut och allt börjat återgå till det normala...
Wilde börjar komma in i sina rutiner igen och jag börjar tröttna på att bo där vi bor!

Det finns verkligen ingenting att göra en regnig dag (vilket det varit den sista veckan) och jag är så less på att bara sitta inne och inte kunna göra saker.

Wilde är så liten så han har ju inte ut så mycket av att hitta på saker, men jag har det.

Jag vill bo i en större stad (Falun, Borlänge, Stockholm, Göteborg) och jag vill ha saker att göra.. Jag vill ha möjligheten till att få ett jobb fast jag inte har en utbildning och jag vill kunna gå utan för dörren och ta en promenad på ett ställe där jag inte varit förut.

Den möjligheten finns inte här.

Fast å andra sidan, jag vill att Wilde ska ha en trygg och lugn uppväxt. Jag vill att han ska kunna gå utanför dörren och kunna njuta av lugnet och inte mötas av rusningstrafik och stress (jag vet att det beror på var man bor i städerna) . Jag vill att Wilde ska veta hur livet fungerar på ett annat sätt än vad man gör i t ex Stockholm, där många tror att fiskpinnarna simmar runt i vattnet som dom är och tror att mjölken är fabrikstillverkad.

Fast jag vet även att allt detta beror helt på hur föräldrarna gör, jag är uppväxt på landet och Wilde kommer alltid få reda på att köttet kommer från korna, eller grisarna. Att mjölken kommer från kossan och att fisken fiskas i sjön (ibland på helt fel sätt), att älgar skjuts för att vi ska kunna äta mat och att allt detta är livet!

Och visst kan man äta grönsaker och vegetariskt/vegan mat, men jag väljer att äta KÖTT och sen hur Wilde kommer se på saken är upp till han..

Nu efter semestern kommer vi förmodligen få en lägenhet i stockholm, närmare bestämt i Farsta. Vi har även en på g i Skarpnäck, men där är det lite mer osäkert om vi får den eller inte..

Det är ett bra sätt att se om vi trivs i stockholm eller om vi ska börja fundera på göteborg igen, eller om vi ska bo kvar hemma i byn!

Jag vet också att vännerna finns kvar och att jag kommer träffa massa nya människor dit jag flyttar, men hur ska jag klara mig utan min bästa vän, som jag kan dela allt med, som vet allt och som alltid finns där? ? Telefon finns visserligen, men det är inte samma sak..


Wilde växer och är snart ett år och jag har ingen aning om hur jag ska göra med dagis och jobb eller utbildning, jag vet ju för sjutton inte vad jag vill göra! Därför känns Stockholm som ett bra alternativ även där, för det finns mer valmöjligheter och mer saker att göra.. Distansutbildning är inte något för mig, då jag vet att jag inte har den självdiciplinen som krävs för att sitta 6-8 timmar om dagen och PLUGGA hemma!

Och om vi nu får lägenhet i stockholm så kommer vi att lägga ut huset till försäljning, då vi ändå inte trivs riktigt i huset så känns det som att det är ett bra tillfälle att försöka hitta ett hus eller lägenhet, där vi verkligen kan trivas.


Jag hatar att inte trivas, det känns taskigt mot Wilde och det känns framför allt taskigt mot Tommy då han vet att jag mår sämre då han inte är hemma..

Men nu har jag Wilde och sen han föddes så mår jag mycket bättre med att bo där vi bor!
För bara att se han får mig att må bra =)

Det som jag tror är värst är att vi har massor att göra på huset hela tiden och det är det som tynger mig och jag vet att det är lika i vilket hus man än bor i, men ändå!

Nej nu måste jag sluta då Wilde vaknat!

Vi hörs!

KRAAAM!