Just nu lever jag i en djungel av känslor.. Jag har så jäkla mycket funderingar och jag har verkligen hakat upp mig på vissa saker jag fått höra de sista dagarn..
Sen är jag förväntansfull och längtar efter att få reda på hur det går med allt som vi planerar.. Sen har jag en sån där underbar känsla i kroppen som jag inte kan förklara :)
Allt känns sjukt jobbigt, men samtidigt så jävla bra.. Jag vet inte vad det är längre.. Jag vet inte hur jag ska ställa mig till vissa saker och personer.. Men jag tänker skita i allt nu och se vad som händer..
Jag har iallafall insett att det spelar ingen roll vad folk gör längre, för det är bara ett täckmantel..
Wilde han utvecklas iallafall i en hejdundrande fart.. Allt går så fort.. Han tar sig framåt (i sidledd) på golvet och han rullar runt åt alla håll nu och sitter utan stöd kortare stunder :) Men han total vägrar burkmat :P Han vill bara ha hemlagat, så jag måste ställa mig och fixa mat någon dag..
Nej nu är han ledsen..
Hej svejs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar